måndag 4 maj 2009

Finns det något eller någon ni saknar ?

Saknar ni något eller någon i era liv ?
Har ni känt att något gått så fel och att man aldrig fått rätsida på saker o ting ?
Det ni saknar fanns där en gång... men verkar nog inte komma tillbaka.
Har ni känt att det finns dom som kommer undan så lätt här i livet.
Så snabba och har lätt att slingra sig ur situationer...
Se till att färga sig i mängden... få med sig mängden emot er..
Fastän du vet att du är den starkaste.
Att du skulle stå kvar... Hur hårt det än blåser..
Saknaden av något...
Som en gång fanns där... men, du blev förd bakom ljuset...
Hur man än försöker o glömma så går det inte.. Man blir påmind...
Man tar en dag i taget, så går det glada dagar och det går tråkiga dagar men helt plötsligt så står tiden still och du börjar tänka tillbaka..
Tänker tillbaka till det du sakna... Du går omkring i dina tankars värld.. och tänker:
Varför Ringde inte Jag den kvällen.. Varför ?
Hade jag bara lyft luren.
2 min bort
så hade mitt liv sett ut på ett helt annat vis än nu.
Jag hade stått där... inte ensam.. Utan med mitt sanna Jag..
Dom andra hade aldrig dykt upp...
Dom andra...
du ser dom falska..
du ser dom med halva sanningen
du ser dom med den stora lögnen
Dom andra som ser på dig.. vet att du har sanningen...
Men dom har sett till att bygga en mur, en mur du aldrig kan riva.
Den syns inte.... men den finns bara där.
Hur du än vill riva så byggs den upp åter och åter igen..
Det enda som finns kvar är saknaden...
// Johanna

4 kommentarer:

Yrvädret sa...

Ja gud vad jag känner igen mig. Skickar en extra stor kram till dig!



*KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM*

/syster

Anonymous sa...

Precis vad jag och min sambo talade om i helgen.
Jag har vissa saker som jag har svårt att glömma. Undrar varför det blev som det blev. Hade det sett annorlunda ut om vi inte hade gjort så. Hade jag varit en annan person?
Ja ja...tankarna är många och mycket kan man inte göra något åt utan lära sig leva med det man har och den man är. Acceptera att man är den man är.
Jag är bra! G

Anonymous sa...

Wow Johanna vad fint du har skrivit! Tänkvärd text...skickar en stor kram till er från Stockholmsförorten. / Tess

irma´s uthus sa...

oj, vad fint du skriver. Det är sorgligt! Men allt sker nog av en mening brukar jag tänka. Allt som sker, sker nog för att jag ska bli den jag är. Men det kan vara svårt på vägen,
Skickar en kram till dej.
irene